Det blir inget...:(

Tårarna rinner och all känns så hopplöst. Läkarna menar att vi hade tur den gång vi fick vår lille plutt. Vi lyckades mot alla odds och chansen att göra det igen är som att köpa lotter i ett lotteri där ingen vet om det ens finns några vinster kvar. Efter 4 försök så visar allt på samma sak, det fanns troligen bara en vinst lott kvar. Jag är lycklig att vi fick den vinsten men känner ändå orättvisan att alla vinster är slut. Jag vet att många av er inte förstår hur vi mår och hur illa detta tär på oss. Vi mår ganska risigt helt enkelt och all gammal kamp dras upp till ytan och gör detta så himla svårt. I morgon bitti ska tårarna vara tråkade och jag längtar redan till kl.06 när jag hör från sovrummet MAMMA ropas och två små armar som träcks upp mot min hals och ett stort leende bakom nappen.