Lycklig som få:)

Tänk att vinden vände och livet leker på ett nytt sätt. Tänk att den 16 december ska jag bli mamma, att magen växer för fullt och krämporna avlöser varann, att tårarna rinner av helt konstiga saker, inte för att livet är svart som en enda lång skräck tunnel utan för att hormonerna hoppar i kroppen, dom riktiga hormonerna, dom som min egen kropp producerat, inte några jävla sjuka framkallade som man stuckit magen full med. Tänk att jag gråter vid bara tanken på nåt sorgligt eller nåt fint eller bara för att jag inte får mat nog snabbt och det känns som om jag har en binikemask i magen. Pyret kommer nog komma ut stark och muskulös på en gång som h*n äter. Nu har det varit huvudvärk från helvete i en veckas tid som blev helt outhärdlig igår kväll så inatt grät jag bara för huvet smärtade så in i helvete. När nån sitter och slår in en spik varannan sekund i bakhuvet och panodilen hjälper Max 2 timmar så är det inte så roligt längre. Men vem bryr sig, när man är i vecka 16 och tiden rullar på:) snart kommer jag igång i syatelje och nya babykläder kommer välla in här på bloggen kan jag lova, inspirationen är på topp, äntligen vill jag tillbringa mycket tid där inne igen. Nästan så jag vill ha regn hela tiden...hihihi hon som dyrkade strand och sol vill sitta inne och pyssla, det ni, jag tror visst jag boar.