Har funderat väldigt mycket sista året på vänner, kamrater, bekanta och tillfälliga relationer. Flytten till en ny stad efter så många år har bekräftat en del och även förvånat mig och det ger en del att fundera över. Som ni vet så har jag flyttat en del i mitt liv men nu var det länge sen jag flyttade så långt att jag får jobba på att bygga upp ett nytt nätverk. En sån här flytt har åxå gjort att jag börjat radera nummer i telefonboken. Det känns i hjärtat till en början men sen så inser jag att det är dags att värdesätta dom personer som betyder massor men som kanske inte alltid är på plats. Att vara 34 år och försöka få en umgängeskrets i en helt okänd stad är riktigt svårt och man får jobba hårt för att lyckas. Visst var vi inställda på detta men jag inser att tiden har varit tuff. Att tillägga så är väl varken jag eller U direkt blyga av oss, vi pratar i princip med vem som helst och ändå är det en tuff situation, vi är ju båda vana att ha många runt omkring oss. På nåt sätt känns det som jag är för gammal för att ha lösa relationer, nu vill jag ha det tryggt och stabilt runt omkring mig. Tacka vet jag Face book! så många gamla förlorade vänner och även bekanta som jag hitta där, helt underbart att tex få en ny relation och kontakt med mina 2 plastsyskon, det är jag så väldigt superglad över ska ni veta:) hoppas ni är lite glada åxå...
Det är intressant hur VÄGAR MÖTS efter många år.
En gammal vän som jag umgicks en del med på högstadiet och som sen av en slump hamnade i ett område ganska nära mig i stockholm året var 1994 när hon flyttade till sin syster och sökte äventyr i stor stan. Vi umgicks en hel del under några år och bara för nån månad sen när jag rensade ur vinglasen för att göra plats för dom nya fina från Iitala, fick jag en sån nostalgikänsla i magen att dessa glas kan jag inte slänga...dom fick jag ju av henne på min 20-års dag. Japp jag har ett bra minne när det gäller datum, platser och händelser. Vi fick kontakt via FB innan jul och jag sydde en klänning till hennes dotter. Efter några mail visade det sig att dom nyligen flyttat och nästan bor granne med min bror! Så i söndags tog jag mod till mig och åkte förbi för en kaffe. Vi pratade i mun på varann för att hinna säga så mycket som möjligt på dem lilla stund vi hade och konstigt nog var det som om 10 år aldrig hade passerat. En av hennes nära vänner har visst flyttat till Malmö och vi kommer helt klart ses igen när hon kommer ner. Ja vägar möts igen om det är en vän.
Eller som mammas supernära vän sen 70-talet som bor här nere och tack vare min flytt kommer dom ses väldigt ofta.
En del tycker att 60 mil bort är för långt för att hålla kontakten...men med dagens kommunikationsamhälle går allt! så har jag sån tur att en riktig vän råkar jobba på flyget som går till Malmö så underlättar det ju massor för att även kunna ses ofta. helgen har varit underbar med en massa sjukt tjejsnack, både galet och djupt. Vi har shoppat och druckit vin;) och en hel massa annat.
Jag har kommit på att jag saknar min kusin hemskt mycket, alltså jag har sjukt många kusiner och kusinbarn och en väldig massa mostrar men det finns en kusin som stått mig oerhört nära och som alltid kommer va min vän hur många år det än ska ta tills vi styr upp det igen. Det är många mil emellan oss och hon är ingen msnare eller face bookare men jag har bestämt mig för att 2009 ska bli året då jag lyfter telefonen! ibland måste man se till att VÄGAR MÖTS.
En annan vän från Tälje som jag gled ifrån en aning pga killar och sen hennes flytt till malmö för ett par år sen, ja så är jag här nu åxå...
"Gå ofta hem till din vän, för en oanvänd stig växer snart igen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar